Foto: Erik Strand

Strandkoll med Erik

PorträttErik Strand är kortdistansaren som växlade om till långdistans. Ett mål med denna säsong är att vinna SM på Långdistans i Motala. Erik delar här med sig om sina tankar kring skillnaden mellan lång och kort distans, samt vikten av att lära nytt. Att utvecklas helt enkelt!


Vad har du för mål denna säsong?

Mitt första mål för säsongen är att vinna ett SM-guld på långdistans i Motala. Det kommer knappast komma gratis med folk som Jonas Djurback och KJ Danielsson på startlinjen men jag ska göra mitt yttersta. Om allt då går vägen så tror jag att jag har chansen. Mitt andra mål är att försöka vinna ö-till-ö tillsammans med KJ Danielsson. Jag har försökt två gånger innan med ett brons som bästa resultat. Sedan ska jag mitt i mellan de tävlingarna förhoppningsvis köra Challange Vittoria men det är inte helst spikat ännu.

 

Hur ser du på skillnaden mellan lång och kort distans?

Skillnaden mellan lång och kortdistans handlar mycket om mental inställning. Man måste verkligen vilja pressa sig och ligga på gränsen länge om man ska kunna prestera på de långa tävlingarna. Att hålla fokus i över åtta timmar är jobbigt för både hjärnan och för kroppen. Sedan är det ju förstås en hel del andra egenskaper som spelar in också. Främst tänker jag på trycket man måste ha på cykeln och ett mer ekonomiskt löpsteg. Simningen är ungefär den samma. Kan man simma 1500 meter snabbt så kan man simma 4000 meter också.

Någon sa till mig en gång att man ska försöka att bli så bra man kan på en distans innan man går vidare till nästa. Alltså, kör sprint till du behärskar den till fullo. Gå sedan vidare till, olympisk distans och sedan halv ironman. När du blivit riktigt bra på det är du redo för att bli rikitigt bra på Ironman. Jag tror att det ligger mycket i det.


Har du några tips hur du kan utvecklas?

Jag är en person som gillar att lära mig nya saker och bli bra på dem. Om jag ser något som verkar kul säger jag alltid till mig själv, “Hur svårt kan det vara?”. Kan dom göra det så måste ju jag kunna lära mig det också. Så tänkte jag en gång för tretton år sedan om triathlon. Det håller jag ju fortfarande på med men under tiden har jag bland annat lärt mig att åka longboard, dyka, flyga RC helikopter och bli en bra säljare. Att stagnera i sin utveckling är bland det sämsta man kan göra både som idrottsman och som människa. Mitt tips till alla tri.ses läsare är att våga försöka och var inte rädda för att misslyckas. Jag menar; hur svårt kan det vara?

Endast registrerade medlemmar kan posta kommentarer.
Registrera dig här eller logga in ovan.